Idag har jag haft finbesök från Linköping. Jack och hans mamma har varit på besök. Dagen till ära har jag även skrämt slag på min polare Jack så till den milda grad att han började skrika varje gång jag kom lite för nära. Det enda jag gjorde för att orsaka denna rädsla var att i en stund utan vuxen närvaro masa fram till honom och försökte låna hans tunga. Det var inget som han uppskattade nämnvärt. Lite konstigt tycker jag. Om man är kompisar så delar man väl med sig. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar